HOLMULRIK och JULIUS de var båda synska
       För några år sedan kom jag att skriva ner några rader om min farfar. Farfar eller Fare som vi
       ungar kallade honom, Ulrik Strömbäck eller HolmUlrik som han benämndes, var en märklig
       man, han var synsk, kunde stämma blod, och han kunde ta ner getingbon utan att bli stungen.
       
       Julius hade i ungdomligt oförstånd ställt till det så att han blev pålaggd synskhet av en lappgubbe.

       Nedan är den samlade mängden om Ulrik och Julius Ringström.
       Kusiner och bekanta har kompletterat med egna berättelser och sammantaget blev det en
       läsvärd mängd text.
       Håll till godo
       HOLMULRIK
       Ulrik Strömbäck
       HolmUlrik, Fare kallad, var min farfar.
       HolmUlrik var bonde på Holmen, han var dessutom känd som ypperlig smed, och hade "vuxit upp" i
       sin faders smedja.
       Enligt ErikViktors skrivelse år 1951 skriver han att det oppi Erik var en omfattande smidesrörelse,
       och att man var "eggsmeder", vilket borgar för att Ulrik hade lärt sig konsten att härda liar.
       
       Veven till båtmotorn
       HolmUlrik var som många andra bönder, fiskare till själ och hjärta, och han kom att äga en motorbåt
       på äldre dar. Ulrik var känd att ha häftigt humör, och det kan straffa sig om man har otur.
       En gång startade inte båtmotorn trots flera försök. Då rann sinnet till och Ulrik slängde veven i
       durken och den slog i mitt mellan två spant, och durken fjädrade till och veven åkte i en lagom
       båge till sjöss.

       Laxtunnorna
       Under tidigt 1900 tal fiskades det mycket lax i Vånafjärden. HolmUlrik sände stora tunnor med saltad
       lax ner till Stockholm. Därom finns att läsa i HolmEriks samman-ställning om Vånafjärdens by.
       Man kan än idag se sådana stora tunnor i stolpboden oppi Eriks.  Det hade läckt saltlake ur tunnorna
       ner på stolpbodsgolvet och ännu i dag smakar det salt på undersidan av golvet, korna gick också
       där och slickade.
       HolmUlrik var helt senil och var inte kontaktbar de sista tiden av sitt liv. Han yrade dock och ibland kom
       det långa meningar, ofta var han ute och vittjade eller lade ut fiskegarn. Det framgick klart att intresset
       för fiske hade varit stort. Han gav fullständigt rediga order till den som satt vid årorna om hur denne
       skulle ro och hålla upp båten mot sjön.
       
       HolmUlrik var synsk.
       Han hade vad man brukar säga, ett sjätte sinne.
       Se simultana händelser, pågående händelser när han själv var på annan plats.
       Som han själv brukade säga:-det var svarta eller vita änglar som svävade över
       huset där någon höll på att avlida. Han blev varslad om deras själastatus.
       HolmUlrik kunde även ge besked om vilket kön som ett kommande barn hade.
       HolmUlrik sa en gång att det skulle bli tvillingar och så vart det.
       HolmUlrik såg när en kvinna bar på barn, innan hon själv därom viste.
       
       Enligt uppgift blev Ulrik drabbad av sin synska färdighet då han som relativt ung efter en begravning
       torkade bort svett i pannan, med ett hoprullat svart band som använts för att sänka ner kistan i
       graven.
       
       HolmUlrik och Orm:
       En tidig morgon på väg till ängs, till Renhällan/Rismyren bort mot Stora bergholmen så gick man i
       gåsmars på stigen förbi Stränderna.
       En morgon såg de en orm som krälade uppe på en stubbe för att få livgivande sol-värme.
       Ulrik tänkte att den kommer att skrämma fruntimrena som senare på morgonen skulle färdas
       samma väg, så han sa till ormen "ligg still"
       Sent på eftermiddagen på hemväg stannade han till och där låg ormen fortfarande på  stubben i samma
       ställning.
       Nu får du gå, sa han till ormen, som genast pilade iväg.
       (Läs även om ormstannerskan "Pademoran" Maria Sundkvist i Forsbyn Morjärv under Historia)
       
       Till fru ***, som är rädd för ormbett
               Ni anser ormbett som en fara -
               Men om ett sådant djur er stack,
               Så kan ni säker derpå vara
               Att ormen straxt af etter sprack.
                       Anna Maria Lenngren 1754 - 1817
       
       
       Stämma/stoppa blod
       Många är berättelserna om hur Ulrik hade stoppat blod på kreti och pleti.

       Häst
       Det var några som körde timmer i skogen borta vid Stora Bergholmen.
       När de hade kört upp en ny väg med ett tidigare lass, hade de tappat yxan i snön.
       Det bar sig inte bättre än att hästen nu trampade på yxan så olyckligt att det blev ett rejält sår,
       så blodet forsade bak ena hoven. Han som satt på backstöttingen fick order av kusken att
       springa i förväg till HolmUlrik och få honom att stämma blodet på hästen.
       Var är hästen frågade Ulrik, för det var nödvändigt att veta för Ulrik.
       Sen vände han ryggen mot hästhållet och mumlade sin besvärjelse.
       Senare kollade timmerfolket upp tiden med varandra när Ulrik stämt blodet på hästkraken.
       Ja det stämmer bra i tiden, sa kusken för såret slutade då att blöda och sårkanterna vitnade.
       Det var antingen timmerfolk från Risnäs eller från Svanbers.
       
       Karl-Erik Björk
       Jag och Karl-Erik vid pass 5-6 års ålder, skulle göra en flaggstång av en stake ca 1.5m lång.
       Vi var i Skatabagarstugan(den som senare skulle brinna ner) och jag stod och täljde med en
       förskärare på flaggstången. Karl-Erik behövde låna kniven så han tog tag i förskärarbladet med
       eggen vänd inåt i tumgreppet. Jag drog ju till mig förskäraren för jag var ju inte klar med mitt jobb!
       Så kan man inte göra kom vi på för det blev ju ett sådant elände, blodet sprutade ur ett djupt sår i
       handen och Karl-Erik blev ju så ledsen så det hördes ut på gården, Gusti och systrarna kom
       springande.
       Nu blir minnesbilden mindre exakt, men antingen fick en av systrarna order att cykla till HolmUlrik,
       eller så åkte Gusti med Karl-Erik på pakethållaren till ho-nom.
       Blodet "stämdes" vad jag minns, men dock tror jag att Eva eller Barbro har bättre minnesbild av det
       blodstämmandet.
       
       Kontroll med Karl-Erik
       Jag ringde upp Karl-Erik i skrivande stund och frågade om han kommer ihåg denna sorjeliga
       historia. Javisst kommer jag ihåg händelsen.
       Karl-Erik berättar:-
       Jag är inte säker på vem som cyklade bort till HolmUlrik. HolmUlrik sa sen att nu kan du åka hem för
       nu har det slutat att blöda.
       Sen åkte pappa och jag till Kalix Lasarett och doktorn på lasarettet sydde ihop såret.
       Jag kan fortfarande se ärret efter det såret tillägger Karl-Erik.
       
       Vid ett samtal med Karl-Eriks syster Barbro vårvintern (2001) så sade hon att det var
       Karl-Eriks mamma Gusti som cyklade till Holmulrik.
       Barbro Sandin  berättade också att Ulrik hade velat lära hennes man Holger att stämma blod,
       "men du har ju inte alla tänder i munnen så då går det inte" sa Ulrik.
               Källa Karl-erik Björk och Barbro och ErikTure

       Vitvattnet/Bodträsk
       En person i antingen Vitvattnet eller Bodträsk hade skurit sig ordentligt och blödde ymnigt.
       Man ringde till Vånafjärden och Ulrik blev meddelad, varvid han lät meddela att det skulle sluta
       blöda, vilket  också var fallet.
       Patienten fick sedan åka till Kalix lasarett för att få såret sytt.
               Källa Börje Johansson Korpikå
       
       Getingbon
       Ofta när hö skulle ladas så hade getingar byggt bon i ladorna.
       Det var ju bara att riva ner dom. Det fanns olika sätt men HolmUlrik han gjorde på sitt sätt.
       Han gick fram till getingboet (getingbylla) läste sina besvärjelser och grabbade helt sonika tag i
       boet och bar bort det. Nu var det så att getingarna svärmade förståss ut ur boet, men de
       kunde inte flyga utan bara gå runt på Ulriks armar och händer och kunde inte heller sticka honom.
       Tänk vad praktiskt.
               Liten parallellhistoria
               Det berättades om en otursbonde som hade ett getingbo i taket i en lada när de
               skulle köra in hö. Han satte ett näver på en hässjerinda och tände eld på
               nävret och förde lågan mot getingboet.
               Nu hade bonden otur för näver har den egenskapen när det brinner, att liksom droppa små
               eldklot, och det var vad som hände. Det droppade ner eld i det torra fjolårshöet som tog eld
               och hela höladan brann ner.
                       Källa Viktor Strömbäck
       
       Se kommande händelser
       Ulrik kunde se kommande händelser. Han led av detta. Ibland sade han att det var som att maran
       red honom. En gång kom han upp till Erikgården och hade svårt med sina upplevelser syner. 
       Det var en helgförmiddag, jag minns att satt jag i soffan i köket, som var obäddad, för det var i
       den jag sov. Jag var inte påklädd ännu och kanske var jag sex sju år fyllda. Han talade då om den,
       som han kallade det, förbannelse som han hade att bära. Han berättade dessutom om en del
       händelser som han måste genomlida utstå.
  
       Min syster Gunhild sade en gång till mig att HolmUlrik berättat för henne, om de kval han ibland hade.
       Det kan nämnas att HolmUlrik absolut ej var svag i nerverna, tvärt om, han var kraftfull och hade en
       karismatisk framtoning.
                       Källa Viktor Strömbäck        
       Man i Kalix
       HolmUlrik kom en gång att befinna sig i samma rum, i Gästis i Kalix, som en viss person, namnet har
       jag hört som ung men är nu borta. Ulrik fick plötsligt en eländes föraning om vad som skulle komma att
       hända den andra personen. När han skulle lämna rummet, så slapp han ej ut, det var liksom omöjligt.
       Han var tvungen att vända sig till den andra  personen och säga till honom att "se om ditt hus och själ,
       för du har bara någon vecka kvar att leva"
       Det är klart att personen skrattade litet åt det hela, men Ulrik kunde lämna rummet.
       När veckan var till ända hade personen avlidit.
       Källa?
       Person i Vånafjärden
       En likadan händelse tilldrog sig även i Vånafjärden. Personen dog inom utsatt tid.

       Brände sänghalmen
       Vånafjärdens förbindelse med Kalix gick förr med häst över Flakabacken och via Lantjärv.
       Det gällde sommar som vinter.
       En gång på hemväg från Kalix sa HolmUlrik plötsligt, nu är den personen NN död.
       När dom senare kom hem till byn höll man som bäst på med att bära ut sänghalmen från
       dödsbädden för att bränna den, som seden var på den tiden.
               Källa ErikViktor

       Kvinnor på smällen
       Ulrik var ej den som gick omkring och skrävlade, men så där på begäran eller om det passade så
       kunde han med stor säkerhet säga vilket kön arvingen skulle få. Vid ett tillfälle gav han en kvinna
       ordinationen tvillingar, Vilket det också blev.        
       En annan gång gjorde han en kvinna onödigt förlägen, hon hade redan några nästan vuxna barn.
       Du är på hyveln sade Ulrik innan kvinnan själv därom var medveten. Och förvisso födde hon senare
       sitt barn på rättan tid.
               Källa ErikViktor

       Drunkning i Storöhamn
       ErikViktor, son till HolmUlrik, hade tidigt skaffat telefon.
       En höstmorgon, på trettiotalet, kom Ulrik upptill ErikViktor med andan i halsen och sade, ring nu till
       Storön, ca 30km från Vånafjärden, och säg åt dom att hålla ungarna från isen för det kommer att
       drunkna två pojkar.
       De som svarade sade att det just inträffat, två pojkar hade gått genom isen och drunknat.
       HolmUlrik som senare blev en något mer berest man, kom att besöka Storön. Som fiskare så blev
       det förståss att gå ner till sjöbodarna för att se på båtarna.
       Ja, sa HolmUlrik, förra gången jag såg dessa sjöbodar var dom vita. Trots att det var första gången
       han han var i Storöhamn så kände han igen  dessa sjöbodar.

       Min på sextitalet blivande fru Britta och jag var på besök en senhöst uppe i Vånafjärden. Det var väl
       kan vi säga 1966. Jag föreslog att vi skulle köpa lake så att vi skulle få oss en riktig "lakasoppa".
       Det var svårt att få tag i någon lake trots rundringningar i närmaste byar, men i Storön fick vi napp så
       vi drog dit med folkvagnen. Dom vägde upp där i köket ett par lakar och vi betalade.
       Där satt en gammal käring på en stol vid spisen, och hon frågade vad vi var för folk, för så frågade
       gamla personer. Vi är Strömbäckare från Vånafjärden. Jaha jaså minsann sa gumman.
       Jag kommer ihåg jag, sa gumman, när han där Ulrik Strömbäck bordi (från) Vånafjärden ringde hit
       och varnade oss och sa att vi skulle hålla pojkarna från isen, men det gick ju som det gick.
       Jasså, ni är Strömbäckare ni från Vånafjärden, jaja så det kunde gå.
       Britta hade ju förståss tidigare fått höra om HolmUlrik och även denna historia, givetvis med stor
       och avvisande skepsis. Hon har nog sedan besöket i Storön, ändrat sin uppfattning i ämnet.
       Sensmoral; ta en slev lakasoppa så blir du vidskeplig.
               Källa ErikViktor o Ture Strömbäck

       Svarta och vita änglar
       HolmUlrik sade sig se vita eller svarta änglar vid hus som besöktes av liemannen.
       Det var något som han tydligen hade svårt med, han drabbades av stora våndor i samband med
       sådana händelser.
       HolmUlrik var stadd med mycket starka nerver, men trots detta fick han ligga vaken mången natt
       när liemannen skulle besöka byn, eller någon han kände.
       Det var om personen "vände ryggen till" i synen, som döden skulle hemsöka denne.
               Källa HolmUlrik

       Ytterligare om HolmUlrik
       Email från kusinen  Per-Atle Olofsson Ytterbyn
       Hej Ture.
       Det var så att Ulrik hade en äldre kvinnlig släkting, som var gift med en Lidström här i byn. Denne
       Lidström var storförbrukare av alkohol. En gång när Ulrik körde efter Lidström i ett likskred såg han
       små djävlar fara omkring på Lidströms häst och seldon. Detta tolkade Ulrik så att vad månde hända
       med Lidström. En tid därefter gick Lidström i konkurs och hans stora hemman gick på aktion i flera
       delar.
       När Ulriks son Sven levde fick Ulrik ett varsel om att Sven inte hade så lång tid kvar att leva.
       Ulrik hade säkert många varsel för jag mins att han alltid frågade om det hänt personer han kände
       något särskilt.
       Han berättade en gång när han var till en läkare så berättade han om sina varsel och denne tyckte att
       han borde ta tillvara sin förmåga och träna den. Ulrik tyckte att förmågan var så obehaglig att någon
       träning blev det inte tal om.
       En annan gång när han körde genom en för Ulrik helt okänd gård, fick han varsel om att en person låg
       inför döden. Han fick en så stark obehagskänsla att han måste vända tillbaka och gå in vad han sade
       till gårdsfolket mins jag inte.
       Mvh Per-Atle.
       Note:-HolmUlrik var morfar till Per-Atle
               Källa Per Atle


       Mera om HolmUlrik
       Seth Strömbäck min kusin från Lappbäcken ringde och på fråga om han visste eller kom ihåg något
       om HolmUlrik sa han, ja faktiskt jag var ca 9 år och hörde det själv när han berättade följande historia.
       Det var sommartid och HolmUlrik var och hälsade på Harald och Sofi i Lapp-bäcken. När farfar var på
       väg ut genom dörren så stannade han upp vände sig om och sa "ni ska ta det lugnt och inte rusa på        
       så mycket för det kommer att hända något oppi Backen".
       Backen var HolmSvens gårdsplats.

       Seth fortsatte, och vet du under kriget när farsan var inkallad, då kom Ulrik cyklande mest varje dag,
       från Vånafjärden till Lappbäcken för att hinka upp vatten i cistern i ladugården så att morsan inte skulle
       behöva göra det. Det är inget kvinnogöra sa Ulrik.
       Från cistern gick vatten till vattenkoppar som korna drack ur.

       Tora Strömbäck undrade om inte HolmUlrik tog hästen och Trillan till Lappbäcken.
               Källa Seth Strömbäck och ErikTure skrev

       HolmUlrik är i farten igen
       Hej, och god fortsättning på nya året.
       Jag heter Anders Andrée och är son till Elisabeth (född Olofsson, Per-Atles syster ).
       Hon bad mig skriva  ned följande om Fare, efter det att Per-Atle skickat vidare, det du skrivit om Fare.
       Mvh
       Anders
       
       Hej Ture,

       Jag heter Elisabeth Andrée och är syster till Per-Atle Olofsson. Du minns nog inte mig, men jag är född
       -24 och flyttade från Kalix hösten 1947 för att studera i Jämtland.

       Jag hörde att du skriver om Fare. Min & Per-Atle's  mor var ju dotter till Fare och hon berättade        
       följande händelser, som har etsat sig fast i mitt minne.

       Fare fick en syn att han skulle fara till Grytnäs och tala om för en man att denne hade en kort tid kvar
       att leva. Fare spände för två hästar och for iväg. Han gick in i huset och där sitter mannen vid spisen
       och täljer på trä, till synes frisk och färdig. Fare ville då inte tala om sitt ärende, utan gick ut igen för
       att åka hem. Då han manade på hästarna stegrade de sig och vägrade lämna gården. Fare blev
       tvungen att gå in till mannen och lämna det tråkiga beskedet. Han led fruktansvärt av att tvingas
       lämna detta besked till en tillsynes helt frisk man. Mannen fortsatte sitt påbörjade arbete, men
       olyckan var framme, och han skar dig i handen. Det blev blodförgiftning och han avled några dagar
       senare (Penicillinet upptäcktes först 1940)


       När Sven Strömbäck (far till min kusin Tora Carlsson) Var hem på Holmen sa Fare:
       Du ska vara rädd om din hälsa. Du har inte så lång tid kvar.  Morbror Sven ryckte på axlarna och gick
       hem. En kort tid därefter avled han i en hjärtinfarkt. Mer därom i annat stycke i denna skrift.

       Varje gång vi var och hälsade på hos mormor och morfar frågade alltid morfar om det hade hänt
       något hemma. Jag minns att varje fråga fick det att rysa efter ryggen, pga de min mor berättat om
       hans förmåga att se i framtiden.

       Eftersom dåtidens tandvård inte var så utvecklad som idag, drog man ofta ut alla tänder och satte in
       lösgom. Ibland gällde det båda käkarna. Många patienter förlorade mycket blod, och då tog man
       kontakt med Fare. Det var vida känt att han hade förmågan att stämma blod.

       Jag har själv många gånger stått inför svårt blödande patienter, utan att kunna annat än lägga        
       tryckförband. Jag frågade min mor en gång, varför jag inte fått förmågan att stämma blod.
       Hon svarade att man måste vara omåttligt psykiskt stark, för att bära en sådan börda.
       Fare led mycket av sin förmåga. Han fick i förväg se hur och när hans söner skulle gå bort före honom.
       Men när mormor gick bort fick han inget varsel.

       Hjärtliga hälsningar
       Elisabeth Andrée
       
       Tora om HolmUlrik
       Kusinen Tora Carlsson, född Strömbäck, dotter till HolmSven oppi Backen, Björkbacken berättar att
       hon kommer ihåg Ulrik därför att hon som liten sprang över till honom och HolmAnna.
       Tora tyckte om Ulrik och var med honom i Holmsmedjan, och när hon var lessen sprang hon till Ulrik,
       som ropade Anna Anna nu kommer lillflickan Tora och så tröstade han henne.

       Tora kom att berätta att en gång när hon hjälpte sin pappa Sven med att köra in hö i lador så var där
       ett stort getingbo(på Vånaspråk getingbylla) ovanför dörren i en lada. Sven som var rädd för getingar
       gick och bad HolmUlrik om hjälp. Ulrik kom med en stege och klättrade upp och tog ner getingboet.
       Och du förstår säger Tora, han svor hela tiden tills han slängt bort getingboet. HolmUlrik hade inte fått
       ett enda getingstick!!!!
               Källa Tora
               Egen kommentar, det var nog snarare besvärgelser Tora hörde.
               

       HolmUlrik som laxhandlare
       Tillägg om HolmUlriks laxhandlarverksamhet till "ErikViktors anteckningar om bondelivet i Vånafjärden
       år 1952"  där han förlade verk-samheten till Björkskär med iskällare och export av lax med kustångare
       till Stock-holm.
                       Källa ErikTure


       Rune Larsson om HolmUlrik
       Nu sommaren 2003 i början av juli gick jag genom Josefsgården och hälsade då på Rune som joxade
       med gräsmattan. JosefsRune drygt 70 år, son till Hjalmar, säger att efter det HolmUlrik råkat torka
       svett med ett bårband fick han sina synska färdigheter.        
       Rune sa att när det var begravning oppi Berget, troligen Jakob Berg, så såg HolmUlrik så mycket
       småfolk att han blev tvungen att gå därifrån.

       Rune var med HolmUlrik på fiske de sista åren som Ulrik alls klarade av att fiska. Ulrik var sträng och
       inget pjoskmed sina söner, men aldrig gentemot Rune ute på fisket.
       En gång var Rune med när Ulrik skulle lägga ut isi Mittisundet. Men Ulrik hade kastat om mockorna
       (fångstarmarna för rysjan) när han lade ner näten i båten. Det blev helt tokigt när rysjan skulle läggas
       ut. Det tog långt in på natten innan mockorna snurrats om och rättats till, och HolmValdemar som hade
       blivit orolig kom ut med sin båt mitt i natten för att ta reda på  vad som hänt.

       En annan gång skulle en ryssja tas upp. När stenarna som förankrade läggen(fångstarmen) mockorna
       och ryssjan sa Ulrik, vi kapar linorna vid stenarna. När de så kom till sjöboden oppi Hannasundet var
       HolmValdemar där och han sa "har ni kapat loss alla stenarna". Ja dom var för tunga för
       pojken, sa Ulrik! Men Rune var ju råstark och hade utan svårighet tagit dem ombord.
       Det var med säkerhet sista sommaren som Ulrik var ute och fiskade.
       
       Rune hjälpte även Ulrik att tåla(färga) näten  i stora grytan. En gång när färgen tagit slut så fick Rune
       gå till ErikViktor och be om färg, och "ErikViktor ska komma med själv också", sa Ulrik.
               Källa Rune

       Katastrofen som kom av sig
       Ulrik hade skickat efter ett par flaskor en gång, och ErikGunnar skulle hämta dessa. Han satte
       flaskorna på pakethållaren på cykeln, men så nere på Erikbacken så föll paketet av och flaskorna gick
       sönder. Den totala katastrofen hade inträffat. Ja, jag har alltid sett att det är någe konstigt med den
       pojken sa HolmUlrik, som såg framför sig en hel månad i torka.
       Nu räddades ransonen på så sätt, att eftersom korkarna inte var öppnade så räkna-des de inte av
       från ransonen på motboken. Det köptes därför två nya flaskor och ytterligare en månad av Ulriks
       liv var räddad.
               Källa  ErikGunnar

       HolmUlrik kunde allt vara rask i tanken när det var nödvändigt:-
       Det hade varit deklarationstider och det diskuterades omkring denna företeelse. En nyfiken granne
       frågade HolmUlrik hur mycket han tjänat senaste året? Ulrik ville inte uppge sin inkomst till
       den grannen så han sa jag deklarerar bara en gång om året, och det fick grannen nöja sig med.
               Källa Ture Strömbäck

       Julius Rinnström
       Julius Rinnström var frisör på Bränna i Överkalix.
       Julius var synsk.
       Jag lyssnade en gång på honom när han besökte hembyn Vånafjärden.
       Han hälsade min far ErikViktor, det var någon gång i slutet av 40 talet.
       Under svagt inflytande av alkoholhaltig dryck, satt de och samtalade.
       Julius berättade hur han kommit att bli synsk, hur han en gång kom att ställa till det för sig, och att
       han ångrat sitt tilltag allt sedan dess.
       Det hade kommit in en lappgubbe som skulle klippa sig. Hur det nu var så hade samtalet kommit in på
       att lappgubben kunde se kommande händelser.
       Där var ytterligare en tredje person i lokalen, som kände denna lappgubbe och de resonerade omkring
       någon händelse där lappgubben hade förutspått en persons död.
       Julius kom att vara lite onödigt påstridig och han hade skojat med lappengubben om detta med
       personens död. Då tog det eld i lappgubben som blev arg på Julius och lappgubben sa till mig,
       "om jag fortsatte så där så skulle han sätta det på mig".
       I ungdomligt övermod hade Julius inte kunnat hålla tillbaka.
       Alltsedan den dagen kunde det  komma över Julius, att den han just stod och klippte skulle drabbas av
       död inom snar framtid.
       Julius avslutade med att han haft många ångerfyllda stunder beroende av sin påtvingade synskhet.

       Efter detta sa Julius åt mig "kom upp till Överkalix i sommar, och när du åker hem till hösten då har du
       tränat upp musklerna och blivit så stark att du kan bära 100 kg säckar.
       Det var precis vad en 10 års ErikTure behövde få höra, superstark, det var någe det.
                                                                                                               Källa ErikTure


END HOLMULRIK OCH JULIUS
 
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp