22
Rågholmen 1940 tal
Flottanläggningen på Rågholmen var från början helt manuell. Så småningom anskaffades ett uppfordringsverk, "keratt". Under en högperiod fanns en hundra man stark arbetsstyrka. De flesta anställda var "utsocknes" och många av dem var raska grabbar från trakten av Överkalix.

Verksamheten pågick till slutet av 1960 talet och då hade motsvarande verksamhet på Lilla Bergholmen flyttats hit. Se  bild 23 nedan. Under 1950 talet övergick man till vinterflott- läggning, då lastbilar började att köra virket ut på isen. Bilarna hade upp till 75m³ virkeslast som tippades av direkt på isen som var 2m tjock, eftersom man spolade upp vatten på isen. Timmerflottarna släpades sedan av bogserbåtar ner till trakten av Sundsvall.

Förutom förvaltarbostad med kontor, ladugård för några kor, fanns också smedja två förrådshus och ev. ett stall, en tvåvåningsbarack för arbetare, och en matsal där kockan bodde en trappa upp.

Det enda som återstår av verksamheten är rester av kättingkajen. Denna brast en gång när den i dåligt skick överbelastades med kätting. Hela området är idag totalt överväxt med ungskog och husgrunderna av huggen sten är bortforslade. Ett par gropar minner om ett par jordkällare varav en inne i ladugården.


Rågholmen Vy från Nord
21
Barackbyn 1940 tal
Vånafjärden i orostid.
Bortom Erikgårdens mangårdsbyggnad låg barackbyn, en samling baracker för stenarbetarna som bröt stenblock ur Råberget.        
Stenbrottet med upp till 75 arbetare bröt sten ur Råberget.
Det var gynnsamt att bryta sten här för berget var sprucket i horisontella skivor med lämplig tjocklek.

Det var krigstider och Hitler skapade oro i Europa så de stora stenblocken fraktades med stånkande gengasdrivna lastbilar bort mot Tornedalen för att utgöra grundstommen i tankshinder, men även fraktades stenblock upp till Bondersbyn, där bron över Kalixälven skulle skyddas.

Erikgården hade nu på tio års tid förändrats. Jfr med Bild 3 Erikgården 1930 tal i delen "Övre byn".
Gamla ladugården dasset och "fårahuset" är borta, smedjan med två ässjor samt vedboden är rivna.
Ny mangårdsbyggnad uppförd, man hade startat en rävfarm, och den gula bilen "Luleå Bryggeri" levererar pilsner till Caféet som inhystes i det vita husets sal. Här kunde arbetarna välförkänt efter en lång dag i stenbrottet avnjuta  en pilsner.

Till höger mitt i bild ligger rävgården. Viktor Strömbäck "ErikViktor" husbonde på gården startade rävfarm på inrådan av sin svärfar. Ett 10 tal avelshonor av silverräv, platinaräv och någon rödräv.
För att kunna förse rävarna med färskt kött året om förvarades köttet nedsänkt i stora kar fyllda med melass.
Det var alltid spännande när ErikViktor tog fram ett rävskinn, han hade handlag med dessa, när han först höll upp ett skinn som liknade "hej kom och hjälp mig" men så  strök han dem med ena handen så att de förvandlades och blev helt fantastiskt vackra.

Trots rådande krigsläge rådde flygförbud över byn under vårtid då rävar, som blir skrämda av högt buller, biter ihjäl sina valpar.
Hitler skulle säkert ha gapskrattat om han hört att förbudet med få undantag respekterades.
Bilder på Erikgården i tidigt 1940 tal.


Barackbyn Vy från Ost
23
Lilla Bergholmen 1950 tal
Flottningsverksamheten vid Lilla Bergholmen fanns redan på 1920 talet och under en period sysselsattes 100 man vilka jobbade i tvåskift på dubbla barkbryggor och keratter.
Det fanns upp till sex baracker på ön för personal och kontor.
Borta till höger var dubbla barkbryggor och transformatorn uppe i backen.
Anläggningen låg utsatt för sydliga stormar varför extra stadiga skyddsflottar lades vid stenpiren vid Rödhällan "Reohällan". Stenpiren hade byggts upp vintertid med stenar från stranden. Kvicken med sin råoljemotor stretade och drog alla grimmor buntar och flottar.
Flottläggningen lades ner men fortsatte på Rågholmen till slutet av 1960 talet. Kontorshuset, nu fritidshus och ett förråd är vad som återstår av verksamheten.
I viken nere till höger låg Svanbergs timrade sommarladugård samt Gretsholmsladugården.
Längst  upp i fonden en  barack på Risholmen för flottnings- arbetare som lade flottar för hand  tidigt 1940 tal, i viken  mot Stora Bergholmen,med lä bakom Bergholmshällan.

Kerattbana:- transportbana för stockar vilka förs i sin längdriktning med hjälp av taggförsedda tvärstycken (keratt) på en ändlös kätting.

Lilla Bergholmen Vy från Syd
24
Bergman & Hummels Sågverk på Stora Bergholmen sent 1890 tal
Sågverket uppfördes 1896 men lades ner efter bara fyra års drift. Kunskapsluckorna omkring sågverket är många, kanske beroende på att det inte  blev något lyckat projekt med väl dokumenterad historia.
En studie av 1800 tals sågverk små och medelstora, samt fynd på platsen, och dess geografiska läge ger följande troliga scenario:-

Spåren efter sågtänder på planklämningar tyder på att man hade en ramsåg. Ångdriven ramsåg med såghus i två våningar. Ett uppfordringsverk för sågtimmret och ett ångpannehus i nära anslutning. Plankgångar och hästdragna kärror för landtransporter.
Till sjöss, pråmar för plank samt timmergrimmor som bör ha dragits av en bogserbåt med ångmaskin. Bränsle till ång- pannor fanns i överflöd.

Förvaltarbostad och arbetsbarack fanns och vissa av dessa flyttades in till byn.
På udden mellan spinkkajen och pråmkajen finns grus med inslag av flintastenar.
Flintan tyder på att segelskutor tömt sin barlast här och att de trafikerat områden med kustnära kritfyndigheter, tex. Skåne Danmark Dover och Frankrike.

Bergholmshällan ger gott lä och skytt för uppankrade skutor och grimmor.
Till vänster utanför bild ligger Hollandsviken, det är nära till hands att namnet har sin bakgrund ur en händelse med Holländskt inslag.

Backsluttningen i fonden kallas Kolarbacken, vilket tyder på kol och/eller tjärutvinning skett och utskäppning med skutor mycket väl kan ha skett redan långt tidigare än under sågverkseran.

Med tanke på att sågverkets läge är det är inte förvånande att sågverket endast var i drift några år.
Ett sågverk av någorlunda storlek kräver stora avverknings- områden och enkel transportering.
Därför hade Kalixälvens utlopp varit lämpligare där timmer transporterades med hjälp av älven.


Sågverket Vy från Nord
25
Erikbacken tidigt 1800 tal
Erikbacken med bebyggelse åskådliggjord efter gamla berättelser samt utdrag ur Jordeboken år 1750 vilken tar upp tvenne sågkvarnar och fyra skvaltkvarnar "vilka går höst och vår". Dammen över Skaramyrbäcken vid Skaramyrberget söder om Vejärv säkrade vattentillgång hela sesongen.

Fyra väl begagnade kvarnstenar hittades och togs upp ur forsen i bäcken under 1950 talet. En väl använd halvsten ligger som brosten till erikstolpbodan.
Stenar med rundslipade hål som tydligen har använts som lager har även hittats i forsen.

Kommentarer till bilden:-
I bildens centrum ses boningshuset som brann ner till grunden år 1817 varvid två barn brann inne och deras brända kroppar hittades på  köksbordets plats. De hade troligen lekt med eld när pigan var och mjölkade korna. Vid provgrävning hittades brännstoff på tomten.

Bakom stugtomten finns en grop som kan ha varit en jordkällare, och bort till höger en bastu ev. bagarstuga,
där rester av en mur finns kvar.
På backkrönet 1700 tals rian som fortfarande finns kvar och till sist möjlig plats för ladugården. Sista ladugården på den platsen revs på 1930 talet.

Till vänster i forsen skvaltkvarn och sågverk


Erikbacken Vy från Sydost
 

Bild 24 i Situationsplan



       Under perioder var arbetstillfälligheterna många i by Vånafjärd.
       Stenbrottet med upp till 75 stenarbetare i början av 1940 talet då sten bröts i Råberget.
       Det var orostider och de stora stenblocken fraktades med stånkande gengasdrivna lastbilar
       mot Tornedalen för att utgöra tankshinder, men även kördes sten till hinder vid bron i Bondersbyn.

       Två flottningsanläggningar med upp till 100 arbetare vardera jobbade stundom i tvåskift
       för att hinna med att bygga de högsjöflottar som drogs med bogserbåtar ner till sågverken
       i Sundsvallstrakten.
       Många gånger for Starkodder, den stora svarta starka ångdrivna bogserbåten med
       hundratals meter långa släp med dubbla led av flottar sammankedjade med grova kättingar.
       När Starkodder komit in i Vånafjärdens skärgård och passerade Korpholmudden på väg in mot
       Bergholmen eller Rågholmen då blåste den en resp. två signaler för  att anmäla sin ankomst.

       Längre tillbaka i tiden i slutet av 1890 talet hade Bergman & Hummel ett ångdrivet sågverk
       på Stora Bergholmen.
       Sågverket gick dock med förlust och lades ner efter fyra år år 1900.
       
       Ännu tidigare var industrialisering ett okänt begrepp där i bondebyn Vånafjärden, men visst
       var man mekaniserad.
       I mitten av 1600 talet fanns kvarnar i bäcken mitt i byn. Och enl. jordeboken år 1750
       fanns "sågkvarnar" och skvaltkvarnar. Källa HolmEriks historiska notiser.
       Om den vattendrivna sågen sade de gamle, att sågklingan "gnagde" sig genom stockarna.
       
       
       

       


Bild 22 i  Situationsplan



Bild 23 i Situationsplan



Bild 25 i Situationsplan


  ã Upp

Bild 21 i Situationsplan


  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
  ã Upp
 
Industri Byn

  På planen där barackerna stod,finns
  idag några "moderna" fornminnen
       
END
INDUSTRI BYN